Livskraft

"..I can lead you there..where dead angels lie, where sinners fry and where backwardsingin birds cry."

Idag är det söndag, eller iofs Måndag, eftersom klockan är efter 12. Och jag har som bekant vänt på mina dygn lite grann. Inte så bra tills man börjar jobba. Men vad ska man göra?
Jag menar här hemma i Hälsingland. Här i Urskogen. Här mår jag som fisken i vattnet och det är här jag hämtar livskraft.
Jag känner varje dag hur jag utvecklas mer och mer i själen, och att vandra ensam i skogen, ögna alla berg och dalar och att bara känna olika sting av nostalgi flyga emot mig som en helt obarmhärtig kniv som siktar på bröstkorgen. Givetvis i positiv bemärkelse!.
För ni vet väl den här känslan man får när man kan se tillbaka på sin barndom, och man bara ler. Även fast man är ensam så ler man för sig själv och känner sig helt tillfreds med sig själv.

Jag känner så hela tiden. Vart jag än går här i Karsjö så har jag mina barndomsminnen i ryggen, samt så har jag min själavandring som jag dag för dag ser mer och mer fram emot att få göra.
Jag älskar mitt forna hem.
Därför tror jag även att det är bäst att låta känslan vila på de få gånger jag verkligen besöker mitt forna hem. Att inte låta det bli en vana, som får mig att aldrig vilja överge Hälsingland igen.
För som sagt så har jag ett helt liv framför mig på helt annan ort med en underbar flickvän som jag älskar väldigt mycket!
Och det är någonting jag känner mig väldigt tillfreds med också, men på ett helt annat vis.
Jag älskar dig Hannah!

Och jag älskar min mor, mina syskon, hela min släkt, som på sina egna vis har varit med och hjälpt till att forma mig till den jag är idag.
Jag är så otroligt nöjd med min uppväxt. Jag njuter av mitt liv och känner att jag rakt av kan leva det precis såsom jag vill.
Kan man begära annat eller mer?
Jag är tacksam för det jag har, väldigt tacksam!

Hälsinglands skogar ägnar jag en fin tanke som även den hjälper till idag att forma min tro, mitt hopp och hela min själ.
Jag dyrkar den mer än någonting annat.


Skogens minnen väcks..


..talar till mig och får mig att känna trygghet i alla
aspekter.

Fredrik Backlund är mitt namn och jag lefver.
Föralltid Personlig Storhet!
Föralltid min egen väg.
Föralltid och alltid följer jag vänstra rikets stig.
Föralltid har du min själ.
För du har gett mig lycka, hopp och tro!

218
/ Fredrik

Att göra rättvisa, men samtidigt gå sin egen väg

Ja en stor fråga för en Satanist.
Jag vill gärna se mig som Satanist, jag lever dagligen dessa regler, som består av att försöka se all regel-löshet i allting. Att bara leva. Go with the flow, göra precis vad man vill..
Gör man någonting snällt emot en människa ska även den behandla en lika tillbaka, annars lika bra att eliminera personen ifråga.
Gör man någonting som enligt Lag och ordning är fel, får man ta de konsekvenser som kommer av det.
Om bara alla människor levde efter Satanismen, så skulle världen blomstra. Världen skulle vara underbar.
Men tyvärr så har vi ju då Satanismens största motståndare: Kyrkan och kristendomen, som förlängelängelängesedan myntade begreppet "Djävulsdyrkare" och fick folk att tro på en "Gud" som symboliserar godhet.
Alltså gott folk, Djävulsdyrkare är som sagt ett begrepp för levnadssättet "Satanism" som kyrkan hittat på för att DOM ansåg för flera hundra år sen, var dåligt och "fy dig".
Man ska leva under kyrkans lagar. De tio budorden.

Men snälla.. snacka om att vara fast i "fyrkanten".
Jag ber er alla människor.. Läs på innan ni yttrar er.. En satanist är en rättroende människa som uppskattar livet och försöker fånga varje ögonblick och ta till vara på den! Det är tacksamhet för den tid man har på jorden!
Det är satanism.

Jag heter Fredrik Backlund. Jag är 22 år.
Härmed ägnar jag hela min kropp, min själ och mitt sinne till Bäraren av det svarta ljuset!
Satan.. Den egna vägen..Friheten!

En hemkomst till min själ

"...skoghens minnen vaekks, däruti lefver jag det"

Första gången som jag på flera månader bloggar. Tänkte att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att presentera mig själv igen för 34e gången eftersom det går så lång tid mellan gångerna jag skriver någonting.
Det har hunnit bli sommar och för att vara lite mer mer exakt så är vi precis i sluteran av Maj månad. Jag befinner mig i Norrland, alltså på hemmaplan, närmare bestämt Karsjö.
Här besöker jag min moder, samt morföräldrar som passar på att utnyttja mina kunskaper inom Cocosbollstillverkning, till max. Tjatar även på mig att jag en dag ska ta över, och jag ska aldrig säga aldrig. Man vet inte vad tiden utvisar. Det är det som är det fina med livet, att man inte vet vad som händer eller kan hända!

Här i Karsjö är allting sig likt, men jag känner att utvecklats själsligt och känner en abnormt stor dragning till skogens områden, ögonen vilar gärna på hela miljön här både på sommaren och vintern.
Jag älskar skogen, jag älskar att befinna mig där ensam och bara höra saker som är till för mina öron och sinnen. Det påverkar mig och får mig att känna längtan efter min egen evighet.

Bortsett ifrån min andliga sida, umgås jag väldigt gärna med min bror Rasmus som har blivit åtta år nu och är hur fin som helst, samt att han gärna umgås med mig med, vill ha med mig på alla saker han hittar på. Känns jättefint och jag får ut mycket av min tid här hemma.



När jag inte är här i Norrland så har jag ett helt liv som väntar på mig i Stockholm, en lägenhet med min flickvän Hannah i Fisksätra, trivs väldigt bra där med och det är mycket för den mysiga miljön som är där. Tro det eller ej, men det är väldigt fint i Fisksätra, speciellt på sommaren, det känns som att bo ute i Skärgården. Är ju tyvärr en annan sak när man kommer till Fiskis lilla centrum.
I höst så börjar vårat liv på allvar igen, då vi båda möts och flyttar ihop igen skulle man kunna säga, då vi tidigare gått in i lite av rutin och slentrianmässiga beteenden i lägenheten, är mycket också för att vi varit i stort sett sysslolösa.. Men även det är någonting som hör livet till, och kämpar man inte för något, då är man inte värd så mycket heller.

Mitt personliga liv är som det alltid varit innan, min passion är musik, och i synnerhet black metal som jag LEVER om jag får tänja på ordbetydelser. Jag förstår om det kan verka futtig för en del, och kanske helt oviktigt för andra, men som laga mat är för matentusiaster och shopping i klädaffärer är för tjejer (i synnerhet iaf), så är black metal lika viktigt för mig, då det kanaliserar de absolut bästa punkterna i mitt hjärta, i min hjärna och min själ.
Guds gåva till mig var garanterat den "extrema" musiken, jag tror på honom bara därför.

För att då komma till den roliga punkten med bloggar..när människor använder dom till recensioner och kritik.
I år (2009) har det hittills varit ett bra skivår för Black metal, inte bara mitt tycke utan även tusentals andra trevliga entusiaster för Hin!
DÅ kan vi för det första börja med:

"Funeral Mist - Maranatha"
Efter att länge varit en stor beundrare till ett verk som "Salvation" och även miniverket innan "Devilry" slogs jag i backen när jag fick höra att frontmannen och bandets grundare Daniel "Arioch/Mortuus" Rostén (tror det var han som grundade FM, men är inte 100 säker) var på väg att släppa nytt album efter sisådär 6,7 år! Jag blev så djävulskt förväntansfull, och dagarna började verkligen gå långsamt veckan innan släppet.
När jag äntligen fick tag i mitt exemplar på Repulsive inne på St.Eriksplan, åkte jag hem det första jag gjorde och slog in den i cd-spelaren.
Alltså.. jag var mållös, det är väl denna recensions största ord. MÅLLÖS! Första låten gick: Helt otrolig, vilket sjukligt religiöst kaos. Andra låten gick: Tunggung av sällan skådat slag, om än lite olikt valfri låt från tidigare alster. Tredje låten gick:..ja "..en orgie i guds straffdom"..kan inte förklara det bättre än Arioch själv (från intervjun i Sweden Rock för några nr sedan).
Jag verkligen beundrar honom, hans sätt att få till rösten så jävla besatt av helvetets ondaste demoner ifrån de djupaste avgrunderna är verkligen genialt!..och passar som handen i en handske skräddarsydd efter ens egen hand!
Kan passa på att säga, eftersom jag bara förklarat känslor på de tre första låtarna, att ingen låt på skivan fick mig att känna den minsta lilla besvikelse. Den är fulländad och totalt felfri, och jag vill verkligen å det grövsta rekommendera detta till vilken anhängare av satans musik som helst! Spring och köp, fan ta den som laddar ner, gillar det och skiter i att köpa den.
Arioch ska veta att han gjort årets absolut främsta mästerverk!
"..He shall suck the poison of aspsss, the viper´s tongue shall slay him"
10/10

"Katharsis - Fourth Reich"
Detta är även det någonting extraordinärt. Katharsis är jag bekant med sedan länge tillbaka och jag har alltid gillat gruppen sedan de kom med utmärkta "666" (trots den påhittiga albumtiteln). På det två första albumen använder sig bandet av ganska så traditionell black metal i stil med Under a funeral moon (Darkthrone), men med väldigt snygg och intelligent religiös lyrik.
På det tredje albumet "VVorldVVithoutEnd" har killarna blivit helt besatta även dom i närheten av de demoner som Arioch är besatt av. Här krävdes det av mig att jag lyssnade mer än 3 gånger på albumet för att verkligen ta in vad det var som pågick, det var verkligen kaotiskt och så pass hatfyllt att man som person blev helt utmattad när skivan var slut. Men den 4e gången då min hjärna justerat sig till detta krig, så kom uppskattningen, så varmt välkommen. Katharsis hade verkligen blivit egna, och med än mer religiös lyrik. Idag är VVorldVVithoutEnd en av mina absoluta favoritskivor.
Men för att hålla sig till deras 4e nya alster "Fourth Reich".
Denna skiva tar upp där föregående skiva slutar skulle man kunna säga, det är kaosrens i stort hela vägen genom de 4 låtarna som utgör hela albumet. Långa kan jag då passa på att säga. Jag har inte lika stora problem med att ta in vad det är som pågår längre, utan nu håller min hjärna på att justera sig efter orden som skriks ut i rena vansinnesfärden, så att jag lätt kan höra vilken skiva det är som spelas nästa gång jag hör den här någonstans.
Jag ser den här skivan samt föregående "VVorldVVithoutENd" som en helhet, och ger betyg därefter.
Katharsis spelar black metal. Kaotisk i allra högsta grad och visar omvärlden på så sätt vilka som ska stanna kvar och ta in och vilka som ska hålla sig borta.
Katharsis är inte för den som anser att "Lord Belial" är det brutalaste de någonsin hört.
Katharsis bevisar med sin black metal att det är black metal för de allra mest hängivna svart-rockarna.

Att recensera dessa två skivor räcker för mig denna afton, då jag vet att om några månader kommer både det absolut utmärka bandet "Marduk" (som även i dagens läge har Arioch som frontman) och det norska elitistbandet "Gorgoroth" släppa nya album. Vilket jag ser fram emot med stoor förväntan.

"..obscuritatem advoco amplectere me"

Tack för mig gott folk och så jävla mycket godnatt!
/ Fredrik