onsdag 10 juni 2009

Livskraft part deux

Du får mitt skal härifrån..men aldrig någonsin min trogna själ..



Tankade ner Photoshop CS3 idag på mormors dator, eftersom den går 289gånger fortare än vad detta mobila bredband gör. Passade på att göra sådana här skojiga "skogs-bm-frost-trve" skojiga bilder. Tycker det är skojigt att bara göra enkla saker. (typ enda jag kan också)

Idag gick det utmärkt att hämta ut mina tågbiljetter på ATG-ombudet i Järvsö, igår var det någonting som var fel så fick halvt panik och trodde att man betalat för någonting som man inte kommer få användning för.
Så passade jag på att skaffa mig en sån här förjordad "internetbank-dosa", då min flickvän varit på mig ett oräkneligt antal gånger om att jag ska skaffa en. Så hoppas hon blir stolt nu.
Har packat i stort sett hela dagen, tvättat och sjungit sing-a-long med morfar till "Två glada laxar ifrån hälsingland" i bilen både från och till Järvsö.
Hyrde även den "nya" skräckfilmen "They Wait", som jag och mamma kollade på för en dryg timme sedan. Kan väl inte direkt säga att det var en av de bättre skräckisar jag sett, men spykass var den dock inte. 2/5 i betyg för de få jump-scenerna och den lilla story den hade att berätta.

Imorgon bitti tar jag mitt pick och pack och far iväg till Småland och min kärlek, ska bli jättemysigt.
Känns vemodigt att åka härifrån Hälsingland hem till mitt eget hem i Fisksätra. Känns alltid ganska vemodigt att lämna karsjö, sina rötter, barndomen och alla fina nostalgikickar. Är det någonting man aldrig får nog av så är det just nostalgi. Det är en fin gåva.
och...skogen..älskade underbara skog. Min själ stannar kvar där tills jag, dagen innan min evighet kommer och gör den sällskap igen.
Nu är det jobb och det hårda livet som väntar. Men är glad för att det finns där också..


Den här bilden är tagen på mormors gård, det till höger är en jordkällare som morfar satte skräck i mig att det fanns en källargubbe där som åt små barn, när jag var liten. Ni kan ju förstå vilken effekt det hade på mig, som också alltid varit skräckintresserad, så jag gick såklart på det.
Än idag känns det obehagligt att vara där nere, för hur man än gör så GÅR det INTE att låta bli att fantisera ihop en elak gubbe med nästan inget hår som sträcker ut sin hand för att dra in en i mörkret och.. ja vem vet va han skulle göra. uuuhh

Så tyckte det passade bra att göra en bild av mina känslor till den här källaren.
Men även fast det är en upplevelse som påverkat mig negativt, ser jag ändå tillbaka på det som något positivt, någonting man aldrig glömmer. För mig och mitt liv är det iaf guldvärt..

Vill passa på att säga att jag älskar hela min familj!
Mamma som alltid ställer upp hur illa jag än må ha betett mig. En utmärkt mor av bästa sort är vad hon är. Jag älskar dig så mycket, det går inte att förklara i ord.
Mina syskon som jag alltid tänker på hur dom har det, önskar att det aldrig kommer hända dom någonting ont, jag älskar er.. Angelica, Robin, sara och lilla Rasmus.
Jag kommer sakna er så mycket och nu blev jag så känslig att det börjar sticka i näsan och några tårar trillar fram.
Mamma, du har gett mig den bästa tänkbara uppväxt som går att få, min barndom vill jag ha tillbaka varje dag och att du ställt upp så för mig när jag var svår tonåring får mig helt mållös idag.
Du formade mig. Du formar mig. Jag älskar dig för det och för att du är min underbara mamma.

Nu ska jag lägga ihop de sista pusselbitarna inför morgondagen och sen skutta i säng, blir en ganska tidig morgon imorgon med.

Men kom ihåg.. titta alltid under era sängar när ni lägger er, för vem vet? Den som låg där ni var små försvinner aldrig...jag vilar bara ett tag.

Veni vidi vici / Fredrik

Inga kommentarer: