Idag, måndag. Klockan är 20.58 när jag påbörjar dessa ord. Skitintressant fakta, check.
Blev en rätt så soft dag på jobbet. Började kl 12 ungefär, p.ga att chefen konsumerade så pass stor mängd alkohol i lördags att han inte var i stånd att åka iväg till stockholm på hela söndagen. Så han åkte tidigt på morgonen ist ifrån Järvsö där han och min mor har hus, samt en del av mina fina syskon.
Fortf bakfull hämtade han upp mig på Gullmarsplan och vi åkte iväg för att börja.
Körde på ända fram till klockan 6 och måste säga att det blev en del gjort på bara ett fåtal timmar.
Tänk vad man kan ligga i.
Bilden här nedanför visar insidan av huset vi just nu bygger, jag har gjort i stort sett hela taket, eller ja det är början till taket iaf, inte klart än, men det som syns på bilden är mitt verk.
Chefen håller sig på golvet och ordnar väggarna eftersom det är någonting jag inte lärt mig ännu.
Och sen.. men gud så tråkigt det är att skriva om sitt jobb. Ärligt talat tror jag inte att det är en själ som bryr sig om vad man varit med om på jobbet, men för att förklara lite ytterliga om den jag är, så är detta ändå ganska nödvändigt. Men det här blogginlägget blir nog det första och sista om mitt jobb.
Att sätta upp tag är gud.
(nere till höger ser ni en låda som jag och chefen delar som gemensam toalett)
Ungefär en gång varannan timme blir det lite stillasittande och brist på göromål, antingen för att man är lite slut och behöver en paus, eller för att man inte vet hur man riktigt ska gå till väga med saker o ting. Bilden nedanför här symboliserar chefen i knäböjande ställning, bakfull och konfunderad.
Janne sitter o ritar streckgubbar som kissar, på byggritningen till huset. Väldigt noggrant som ni kan se.
(efteråt plockade vi ihop och åkte hem)
Det är alltid lika skönt med dom orden.. ne nu skiter vi i det här. Att känna att man äntligen kan ta av sig sitt snickarbälte som väger ett par kilo mer när det är packat med hammare, spik, tumstock, måttband, skruvar, kniv, rakblad och ja gud vet vad. Jag som är så bekväm av mig brukar även stoppa ner mp3, telefon och vid speciella tillfällen även kaffekopp och glass där i, så att jag kan gå runt och smutta när jag vill. Funderar på att köpa mig en soffa, anpassad till själva människan, spika fast på ryggen. Så vart jag än går och vad jag än ska göra, vet jag att jag lägga eller sätta mig medans. Livet på en pinne i sommarsolen såattsäga..
Nu får det helt enkelt vara slutpratat om mitt jobb för all framtid, men är dock stolt om det är någon stackare som faktiskt tar sig tid att läsa någonting av det jag skrivit.
Inte för att jag förväntar eller tror det..iaf inte om man kollar blogg-parametern. "hur många har läst din blogg senaste månaden" Och den är så långt ner den bara kan komma.
Men jag är så stolt över mig själv ändå som sitter och skriver blogg och faktiskt ändå känner att jag gjort någonting för världen. På alla plan!
Finns ingen anledning att känna något annat heller..inte när man är gud.
Jag visar stolt och tufft upp min nya pinne av järn som chefen köpte åt mig på Kvantum. Han berättade att den har magiska krafter och med den i fickan så får bäraren tillgång till ett hemligt rum med massa lakritstuggummin. Jag ska prova den imorgon, har inte vågat än då jag ansett det övergå mitt förstånd...
Hemskans!
Usch Fredrik Backlund.. alltid detta förlångt-gående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar