Reissue, horkronan och Nazimetal

Hej!
Nu har det blivit igen. Gått sådär lång tid innan jag bloggade senast, men det är verkligen inte så lätt när man kommer hem ifrån jobbet vid 5 varje dag och efter maten är helt slutkörd och det enda man vill är att gå till sängs.
Men iaf. De senaste två månaderna som varit har varit jättebra, jag känner lycka och jag trivs med mig själv och livet som det ser ut nu.
Det har bjudits på en del överaskningar både i det allmänna "Fredrik och Hannah" livet, och musikmässigt.
Vi tar det sistnämnda först för att vara lite radikal.
Vi har äntligen inhandlat efterlängtat cdställ, så nu har jag plats för hela min onda samling. Så påsåvis har det blivit otroligt mycket skivhandel den senaste tiden, och iom en hel del impulsinköp har jag snöat in på den obskyra nsbm linjen.
Finns en hel uppsjö av band jag aldrig hört talas om, just för att dessa band förhåller sig till att skriva positiva om allas våran goda vän Adolf Hitler. Ingenting man kanske skyltar med? Ne.
Men iaf, musikaliskt sett, har jag upptäckt hur mycket som helst som jag lätt kan beräkna till mina olika favoritlistor. En del har dock varit överjävla dåligt. Men man kan ju inte få allt.
Bortsett ifrån nazimetal så väntar jag fortf överspänt på att få hålla den nya omtalade "Marduk - Wormwood" i mina nypor. Har precis lika förväntan som när jag väntade på att Funeral Mist´s Maranatha skulle komma ut. I´ll put my faith in you boooys!

Filmfronten står ganska stilla, sett Flickan som lekte med elden, skitbra som väntat.
Inglorious Basterds, besvikelse till en början men vid närmare eftertanke så var den faktiskt en väldigt bra och uppfriskande film. Våldet ligger mig när om hjärtat fortf, sedan jag upptäckte "August Underground´s Mordum"

Och sen till the BIG bang.
Jag har trott i ett par år nu att jag varit infertil, då jag aldrig använt gummi eller min flickvän inte knaprat piller.
Men så sent som igår så säger kvinnan:
Jag tror jag är gravid.
......

Behöver jag säga att jag känner ren och skär lycka?

Piece, law and interuption / Freddeboy for your Joy!

Kollaps, kaputt

Alltså förstår inte vad jag gör. Hur kan jag vara så sjukligt oinställd. Jag vill bara det bästa. Men våga, alltså våga.
Jag blir rädd. Känner mig sämst. Men det är väl det som är tanken om man är svartrockare, allt ska vara i dunkelt mörker. Svarthet.
Kan det verkligen vara så att man KAN bli själsligt ond? Att jag verkligen anammade "min själ för hans ära" grejen.
Vad har jag gjort?. Ta ställning och upp till kamp!
Kampen mot klockan. Kampen mot klappningarna. Detta sökande, eviga djävulska sökande efter pusselbitar, som om man vore i självaste Jigsaw´s klor.
And I believe, in the serpent, in the darkest holes of the heart. In his name..satan.
Jag är inte rätt. Jag kommer göra illa. Jag kommer bli skjuten och hängd.
Jag som inte vill dö. Jag som är en god människa inuti. Jag som omfamnar livet och ser de ljusa strålarna, kan plocka fram de goda ur människor och använda det.
Varför plockar jag bara fram HALVbra saker i mig själv och använder?

In the one covenant..där jag alltid kommer befinna mig, tills jag tar tag.. går rakryggad..upp till kamp!

/ Fredrik

Emotional Flatline

Alltså om jag sätter mig här nu och börjar skriva och påstå att jag har erektion, så ljuger jag. För jag har inte erektion.
Och skulle för allt i världen heller inte säga på nätet att jag sitter här med erektion.
Nej jag sitter faktiskt här i min ensamhet, ett glas rött och lyssnar på Sunn O))). Ett fint tillstånd där jag känner mig unik och häftig liksom.
Kollar ut genom fönstret i hopp om att någon ska se mig och verkligen se på mig och förstå att jag faktiskt sitter här i min lägenhet och är fruktansvärt häftig och unik som dricker rött vin och lyssnar på Sunn O))).
Helt otroligt. Ja, det handlar iaf inte om låg självkänsla, utan det är liksom någonting helt annat. Vet inte vad det kan tänkas vara.
Att jag kanske letar efter någon lite kompis som kan tänka sig komma hit och dricka vin med mig och verkligen också tycka om den här musiken. Bara sitta i tystnad, inte ha något att prata om. Perfekt. Då upplever man både musiken och vinet.

Alltså, livets frågor.
Folk brukar ju ofta prata om livets mening och frågor. Vilken är din egen fråga till livet? Eller ja, OM livet?
Jag har faktiskt ingen aning om vilken min fråga är, om man nu var tvungen att bara välja en enda.
Det skulle vara något i stil med.
Varför är vi fängslade inom dessa utritade linjer?
Ja, varför är vi egentligen det? Vad är själva meningen?
För om man tänker och tittar på det livet som människan har, kan det närmast liknas vid ett köttsligt fängelse.
Vi föds, blir ammade, får minnen, får känslor, blir kära för första gången, börjar skolan, går ut skolan, gör dumheter och därmed smäll på fingrarna. Kommer upp i tonåren, lär sig livets motspel såsom obesvarad kärlek, eventuell mobbing, problem med pubertet.
Blir därefter vuxna och tvingas betala skjortan av sig för att kunna leva. Utan mat = död, utan pengar = utan mat = död.
Utan jobb = utan pengar = utan mat = död. Ja ni förstår?
Det är en ond cirkel.
Jag trodde livet var en gåva? Någonting vackert.
Men ja, världen i sig är knappast vacker och människan formas ju utav hur världen ser ut.
Världen är ingen vacker plats, men värd att kämpa lite grann för.
Gör som jag, gå med i Greenpeace, känns skitbra. Märker dock inte den minsta skillnad.

Gör som jag..gör som jag...gör som jag... var som mig...var som mig..var som mig..

Flyt flyt för fan flyt!
Nu ska jag gå ut och kissa på balkongens vägg så det rinner ner till grannens balkong och rakt ner i hennes tekopp. Läre ju inte märka någon skillnad ändå.

Float / Fredrik

Öka ytterligare..

...I dont want to start any blaspheamous rumours, but I think that god has a sick sense of humour, and when I die..I expect to find Him laughing..

Mm, inte tror jag att vår fader Gud, visar dig med medömkan sitt välkomnande till Himmelen. Han är ju god. Självklart kommer han att skratta när du dör.
Motparten Lucifer dock.. han kommer visa med stor medömkan och sorg sitt välkomnande av dig till helvetet. Han tar dig i sin famn och vaggar dig i knät, så länge till du inte längre kommer ihåg din mor eller far. Utan då är det han som är dina båda föräldrar, din vilja, din styrka och t.o.m all din nostalgia.

Öka..lite till...okey.

Vaknade, chefen väckte. Han sjuk, iväg till jobbet lite senare än vanligt. Skönt, första timmen alltid sämst.
chefen bestämde sig att åka hem, kände sig för dålig. Blev ensam på jobbet 2h, chefen kommer tillbaka, ångest som spökar?
Jobbar på, hem klockan halv 5. Lämnar tillbaka hyrfilm. Hyr ännu en. Dålig thriller. Tidsfördriv, bäst med film.
Ännu mer fördriv med dator, funderingar. Fredagen snart här, grönan, öl och femkamp.
Hemkomst siktat på 01.30. Jobb på lördag, ev söndag. Hoppas på bakfull.
Nästa helg även snart nära, längtar.
klockan 21.54 just nu. Funtar borsta, sen sängen och Skatan.
Orka läsa. Tugga tuggummi, snus, röka varje kvart.
Ökar.
sova, drömsex, vakna svettig, hård, dricka vatten, kolla klockan 04.56, fuck. Upp 1 timme. chefen knackar, dags att åka. shit va jävla skönt det är att det är sista dagen.

Fuck just det. Torsdag. Tvätt..tidspassning och jävla massa icke-svensk talande individer som skriker.
Tackar strukturen för mp3 och oljud. Stänga ute världen. Fortsätta sitt eget liv.
Bara gå på vatten.
Jag är, har alltid varit, kommer alltid att vara den floater jag är.

Intresseanmälan: Röka gräs

Fitta / Fredrik

det är bara film..

...video killed the radiostar.
Fredrik Backlund killed everyone else.. like in the movies!

hur många gånger har jag inte hört det?
Men för mig kanske det är en helt annan upplevelse än för dig som bara kan se det som en begränsad underhållning.
Många filmer har gjort bestående intryck på mig. Bra som hemska intryck.
Och lämnat mig berörd på alla sätt och vis.
Jag menar, ta bara svenska b-rullen "Besökarna" ifrån 1988 med Kjell Bergkvist och Lena Endre.
Mitt tidigaste filmminne, som gjorde ett sånt pass hårt intryck på mig att jag, enligt mina föräldrar tittade på filmen från och till 3-4 gånger om dagen i flera år.
Än idag räknar jag filmen till en av de allra bästa jag sett, bara för att det är så kult för mig. Sån sjukt härlig nostalgia.
Om man dock hoppar frammåt massa år i tiden, så har jag under åren blivit stor filmnörd. Har sett genom mina år, långt över 2000 filmer och har fortf bra minne för att komma ihåg några speciella scener, som ger intryck.
Jag såg för ungefär 6 år sen, en fransk film som heter "Irréversible", som jag hyrde på videobutiken i skärholmen, för att jag blev så tagen av omslagets varningar till betraktaren. Aldrig har jag varit med om att en film blivit satt till 18 års gräns i SVERIGE!. Första filmen absolut.
Det var en drama, som började men en ganska så snurrig kamera..man får följa med ner i en gayklubb och bevittna ett av de mest brutala mord jag sett på film. Och inte nog med det, inåt mitten av filmen kommer det som jag än idag kan gå runt o tänka på och fortf bli illa berörd och vekmagad av.
Den omtalade våldtäktsscenen ifrån en och samma vinkel i 8 min. Den är så fruktansvärt brutal och otäck att filmen är jätteomtalad för sin realistiska stil, och jag ser verkligen att den förtjänar sin 18års gräns.
Men alla ser på saker olika. För mig är krig och våldtäkter det mest fruktansvärda man kan se på film, och som jag gärna håller mig ifrån. Dock så måste tillägga att det faktiskt finns mästerverk till krigsfilmer såsom Plutonen och Apocalypse Now.
Men annars ser jag ogärna sådana.
Jag är mer den här killen med svart humor också. Så Evil Dead och liknande gamla kultskräckisar ligger mig verkligen varm om hjärtat och jag kan t.om få en klump i halsen av att se dom.
Så summan av kardemumman är att min favoritfilmslista lyder såhär just nu:
*Evil Dead
*Besökarna
*Titanic
*Jägarna
*Fanny och Alexander
*Casino
*Braveheart

Okey, inte så mycket att hurra för tycker säkert många, men dessa filmer har gjort sådana stora intryck på mig som människa att jag fan kan se dom om o om igen och känna samma härliga känsla varje gång. Film for the win!

dimensioner

.. jag sökte dig, fann mig själv. Jag letade fel, fann mina egna. Jag hänfördes, du gav mig. Trodde aldrig, hoppades aldrig. Jag drog i dig, du höll tillbaka. Jag läste dig, JAG hänförde DIG.

För att förstå, så alltså...hänge dig åt det du vill förstå. Pressa dig inte, det kommer av sig själv.
Var inte för angelägen.
Det är för många människor idag som sätter sig i den fällan, eller bara har hamnat där av någon annan anledning. Men det är farligt..det hindrar livet. Det hindrar dig ifrån att gå bakom linjerna att, se bakom all struktur.
Jag har gått upp och ner, från sidan till den andra,, för att hitta mig själv. Och jag lovar, de turerna gjorde jag inte bara en gång var, utan kanske 23 gånger. Det tar lång tid. Ju mer angelägen man är, desto längre tid tar det för personen ifråga att få svar på det man vill.
Man kan få svar på vilken fråga man vill, absolut vilken som helst. T.o.m vad som händer när man dör. Det gäller bara att hitta rätt. Att man söker efter rätt.

Lär dig att somna inom dig själv, och inse att du, som jag, kan gå bakom strukuren och hitta någonting annat så mycket vackrare, bortom kosmos, den fysiska köttsliga världen.

Snälla du.. lev.. lev för mig..visa mig att du kan leva.
Jag vet att du kan det, jag ser det på dig. Jag känner att din energi skriker att den kan det.
Hitta det, och släpp det aldrig någonsin ifrån dig.

Jag kan läsa dig.

Jag är gud.

Att känna som mig

Ja just det mina vänner. Att känna. Hur gör man när man liksom VILL känna någonting? Varför kan man inte bestämma över sina känslor bara lite grann? Jag skulle absolut behövt att kunna styra o ställa lite grann inom mig själv.
Visshet, ovisshet, säkerhet och osäkerhet. Om vartannat..men jo tack annars är allt bra.

Varför är människor instängda och låsta till den här världen? Just den här världen.. tänk om man känner sig tillhöra någonting någon annanstans. Jag tror på paradoxala portar absolut. Det gäller bara för mig att hitta det perfekta maskhålet.
Men hur lång tid ska det egentligen ta? Jag är på jakt efter mig varenda dag som går..vissa dagar är jag väldigt nära att fånga, men andra dagar kan jag se mig springa före, flera hundra meter bort och allt börjar kännas hopplöst.
Det kosmiska inom mig ska bort. Den här ruttna världen är fruktansvärd.
p.g.a TVÅ individer för flera hundra år sen, som tyckte sig stå över varenda annan individ, stå högre än fan träd.
SÅ är det idag.. lag på lag på lag på lag, också lagar på alla dom lagarna.
Människan är tvångskristen p.ga hur det ser ut i samhället. Folk sköter sig och följer lagen och håller sig i skinnet. Folk snackar om saker som vattna blommorna, gå ut med soppåsen. Ja ni fattar..(kanske inte)..men jag tycker den här världen är rutten på så sätt att ALLT...TAMIGFAN ALLTING är så strukturerat och inrutat... Jag avskyr.
Jag behöver fler, behöver fler för att bli starkare.
VENI VIDI VICI
Nu är det absolut dags för förändring.
vad skulle du säga om jag dök upp under just din säng och du fick reda på att jag legat där i en vecka?

Nu ska jag röka gräs på balkongen.
JAMEN KOM O TA MIG DÅ! RING SOCIALEN!

Ordning och struktur...fyfan den här världen ger mig skallfraktur.