Emotional Flatline

Alltså om jag sätter mig här nu och börjar skriva och påstå att jag har erektion, så ljuger jag. För jag har inte erektion.
Och skulle för allt i världen heller inte säga på nätet att jag sitter här med erektion.
Nej jag sitter faktiskt här i min ensamhet, ett glas rött och lyssnar på Sunn O))). Ett fint tillstånd där jag känner mig unik och häftig liksom.
Kollar ut genom fönstret i hopp om att någon ska se mig och verkligen se på mig och förstå att jag faktiskt sitter här i min lägenhet och är fruktansvärt häftig och unik som dricker rött vin och lyssnar på Sunn O))).
Helt otroligt. Ja, det handlar iaf inte om låg självkänsla, utan det är liksom någonting helt annat. Vet inte vad det kan tänkas vara.
Att jag kanske letar efter någon lite kompis som kan tänka sig komma hit och dricka vin med mig och verkligen också tycka om den här musiken. Bara sitta i tystnad, inte ha något att prata om. Perfekt. Då upplever man både musiken och vinet.

Alltså, livets frågor.
Folk brukar ju ofta prata om livets mening och frågor. Vilken är din egen fråga till livet? Eller ja, OM livet?
Jag har faktiskt ingen aning om vilken min fråga är, om man nu var tvungen att bara välja en enda.
Det skulle vara något i stil med.
Varför är vi fängslade inom dessa utritade linjer?
Ja, varför är vi egentligen det? Vad är själva meningen?
För om man tänker och tittar på det livet som människan har, kan det närmast liknas vid ett köttsligt fängelse.
Vi föds, blir ammade, får minnen, får känslor, blir kära för första gången, börjar skolan, går ut skolan, gör dumheter och därmed smäll på fingrarna. Kommer upp i tonåren, lär sig livets motspel såsom obesvarad kärlek, eventuell mobbing, problem med pubertet.
Blir därefter vuxna och tvingas betala skjortan av sig för att kunna leva. Utan mat = död, utan pengar = utan mat = död.
Utan jobb = utan pengar = utan mat = död. Ja ni förstår?
Det är en ond cirkel.
Jag trodde livet var en gåva? Någonting vackert.
Men ja, världen i sig är knappast vacker och människan formas ju utav hur världen ser ut.
Världen är ingen vacker plats, men värd att kämpa lite grann för.
Gör som jag, gå med i Greenpeace, känns skitbra. Märker dock inte den minsta skillnad.

Gör som jag..gör som jag...gör som jag... var som mig...var som mig..var som mig..

Flyt flyt för fan flyt!
Nu ska jag gå ut och kissa på balkongens vägg så det rinner ner till grannens balkong och rakt ner i hennes tekopp. Läre ju inte märka någon skillnad ändå.

Float / Fredrik