Att känna som mig

Ja just det mina vänner. Att känna. Hur gör man när man liksom VILL känna någonting? Varför kan man inte bestämma över sina känslor bara lite grann? Jag skulle absolut behövt att kunna styra o ställa lite grann inom mig själv.
Visshet, ovisshet, säkerhet och osäkerhet. Om vartannat..men jo tack annars är allt bra.

Varför är människor instängda och låsta till den här världen? Just den här världen.. tänk om man känner sig tillhöra någonting någon annanstans. Jag tror på paradoxala portar absolut. Det gäller bara för mig att hitta det perfekta maskhålet.
Men hur lång tid ska det egentligen ta? Jag är på jakt efter mig varenda dag som går..vissa dagar är jag väldigt nära att fånga, men andra dagar kan jag se mig springa före, flera hundra meter bort och allt börjar kännas hopplöst.
Det kosmiska inom mig ska bort. Den här ruttna världen är fruktansvärd.
p.g.a TVÅ individer för flera hundra år sen, som tyckte sig stå över varenda annan individ, stå högre än fan träd.
SÅ är det idag.. lag på lag på lag på lag, också lagar på alla dom lagarna.
Människan är tvångskristen p.ga hur det ser ut i samhället. Folk sköter sig och följer lagen och håller sig i skinnet. Folk snackar om saker som vattna blommorna, gå ut med soppåsen. Ja ni fattar..(kanske inte)..men jag tycker den här världen är rutten på så sätt att ALLT...TAMIGFAN ALLTING är så strukturerat och inrutat... Jag avskyr.
Jag behöver fler, behöver fler för att bli starkare.
VENI VIDI VICI
Nu är det absolut dags för förändring.
vad skulle du säga om jag dök upp under just din säng och du fick reda på att jag legat där i en vecka?

Nu ska jag röka gräs på balkongen.
JAMEN KOM O TA MIG DÅ! RING SOCIALEN!

Ordning och struktur...fyfan den här världen ger mig skallfraktur.