Kollaps, kaputt

Alltså förstår inte vad jag gör. Hur kan jag vara så sjukligt oinställd. Jag vill bara det bästa. Men våga, alltså våga.
Jag blir rädd. Känner mig sämst. Men det är väl det som är tanken om man är svartrockare, allt ska vara i dunkelt mörker. Svarthet.
Kan det verkligen vara så att man KAN bli själsligt ond? Att jag verkligen anammade "min själ för hans ära" grejen.
Vad har jag gjort?. Ta ställning och upp till kamp!
Kampen mot klockan. Kampen mot klappningarna. Detta sökande, eviga djävulska sökande efter pusselbitar, som om man vore i självaste Jigsaw´s klor.
And I believe, in the serpent, in the darkest holes of the heart. In his name..satan.
Jag är inte rätt. Jag kommer göra illa. Jag kommer bli skjuten och hängd.
Jag som inte vill dö. Jag som är en god människa inuti. Jag som omfamnar livet och ser de ljusa strålarna, kan plocka fram de goda ur människor och använda det.
Varför plockar jag bara fram HALVbra saker i mig själv och använder?

In the one covenant..där jag alltid kommer befinna mig, tills jag tar tag.. går rakryggad..upp till kamp!

/ Fredrik